Lever i Bakfickan, men har tankarna 1000mil bort...

Hej vänner!

Har lagt mig ner i min säng ute i Bakfickan, hos min familj i Skåne. Kan inte riktigt sova, då jag har tagit det otroligt lugnt. Idag blev det inte så mycket aktivitet i det kreativa arbetet, mer än att jag filosoferade. Men tycker det är ovant att ta det så här lugnt, lite konstigt...men skönt.

Även om jag är här, kan jag inte låta bli att titta upp mot stjärnorna och tänka på hur vriden himlavalvet är där mina vänner befinner sig i Senegal. Samma måne, samma stjärnor, men ur en helt annan vinkel och så långt bort. Men stjärnor och månen är det som många gånger har hållt mig sällskap och varit mina ledsagare i det mörka.

Önskar få drömma om världens alla stjärnor, för det finns många, många som vandrar förbi i livet och blänker till i de dunkla tiderna, men som ger avtryck av något otroligt glittrande. Låt oss aldrig glömma att notera de små ögonblicken, likväl som de stora och hålla dom i minnet för en stund och mjukt omfamna dom innan de försvinner.

Ja, lite poesi kan det bli ibland...nu ska jag försöka sova...