Äta eller ätas.

Äts man upp om man är för snäll, det har min mamma sagt... Att man ska gå bet gång på gång är jobbigt och med de erfarenheterna byggs muren upp. Men de gånger man känner sig trygg, slappnar man av och sänker garden. När detta sker passar vissa på att stövla in i ens sfär och röja runt. Jag önskar det inte var så. John har sagt att jag är en bra person, som många tycker om, men att jag klarar av att hålla en distans (på ett positivt sätt). Det känns inte så just nu, men man får skylla sig själv om man låter fönstret stå öppet. En del kan aldrig suddas ut och kanske det inte är meningen heller. Hur lyckas man gräva en grop i en frusen mark?