söndag 5 april 2009

Har idag varit aktiv och social...

...Gick upp, åkte till stationen för att möta T vid 11. Sen gick vi hela vägen hem, vilket tog 30-40 min. *puh* Vi bakade en chokladkaka och jag lagade lite mat för att orka med dansen. Kände mig väldigt asocial och seg i skallen. Vi tog bussen till stationen vid 15.30. Då hade vi till och med hunnit titta på en del av min och Crisis film från Senegal 2007. Haha! Kan lätt sitta och titta på den länge och bara skratta högt för mig själv. I vilket fall som helst skildes jag och T åt på stationen. Jag tog pendeln till centralen och bytte till T-banan, som vanligt på söndagarna.

Tiden på pendeln kändes som ingen tid alls, då jag satt och pratade med min käraste vän, Crisi. Som jag saknar henne! Nam na la torop!!

Vi var inte så många på dansen. Ändå blev stället helfyllt av en svårandad fuktig luft. Det var skojigt, men jag var seg i kroppen och en av trummisarna gjorde mig t.o.m generad. För jag gav upp ett steg och han tittade på mig med minen "Va, ger du upp?!". Jag och Sara skrattade åt det, för hon såg att jag blev generad. Haha! Vi tog tid på oss och kunde för omväxlingsskull öva danssteg i omklädningsrummet. Hon är så härlig!!

På vägen ut ser jag ett välkänt ansikte - Bambo! Min första djembelärare, 2006 i Senegal. Jag har inte sett honom sen han åkte ifrån byn och slängde sig ut genom rutan och skrek "Hejdå lillasyster!", till mig. Det var ett kärt återseende! Konstigt att prata svenska med honom, men ordet "lillasyster" lärde han sig när han träffade mig. Haha! Han spelar på Urkraft måndag, onsdag och torsdag. Måste försöka komma dit då, för han är verkligen duktig! Pratade om att vi måste träna djembe, eftersom jag inte spelar nu, men att jag kommer ihåg allt han lärde mig (med undantag för något slag i Triban). Han log och frågade om jag pratat något med M. Han log ännu bredare när jag sa att vi pratades vid för ca 5 dagar sen. Undrar om han har koll på allt och om han vet att jag varit i Senegal sen han såg mig där.

Med otrolig energi av detta möte sprang jag upp till Sara som stod och väntade. Jag fick berätta vem det var som jag pratat med och jag hörde hur jag pladdrade på, på väg till T-banan. Då vi inte kommit iväg vid samma tid som vi brukar, fick vi vänta lite, men det är bara trevligt. Vi åt varsin banan som jag hade i väskan och hon köpte en tidning med nya mönster och sen stod vi bara och pratade. Så pass mycket så hon höll på att glömma sitt kort på Pressbyrån. Sen åkte vi åt skilda håll, med orden om lycka inför påsken och att vi skulle ses om 1.5 vecka (ska försöka komma till torsdagens pass). Hon ska hjälpa mig att hitta i den här hålan, i och med att hon kommer härifrån, någon gång. Trevligt!

Nu blir det att dyka ner i soffan, titta lite på tv, för att sen dra sig till sängen. Imorgon ska jag åka till jobbet och försöka spara lite dokument som jag behöver för att kunna jobba hemma i Skåne. Sen flyger jag hem...

Kramar!

1 kommentar:

Kristina sa...

Vad bra att du har tid och ork för lite socialt liv vid sidan av jobbet! Skönt! Jag var orolig för dig ett tag, men det behöver jag nog inte vara längre!