En dag i taget, den här var bra!

Efter en lång dag, ligger jag nu åter i sängen igen.

Har i natt sovit 4 timmar. Jag somnade vid 03.30 och vaknade vid 07.30. När jag tittade på min mobil, för att se vad klockan var, insåg jag att jag hade fått ett sms från mitt x, hade skrivit till honom under natten. Han hade skrivit ett, för honom långt svar, vilket gjorde mig starkare. Var rädd för att väcka världen genom att gå upp och låg därför kvar i sängen och lyssnade på musik. När klockan började närma sig 11 gick det inte längre och jag gick upp, gick ner och duschade varmt. Skönt. Pappa kom och föreslog att vi skulle åka till Halmstad och se om vi kunde hitta några roliga böcker på rean. Så på tomma magar, åkte vi norrut. En vårdag, härligt. Åt frukost på ett fik. Köpte mig 3 nya par skor, haha! Kunde inte låta bli att säga "Jag använder ju bara ett par åt gången, 3 par är ju inte klokt!". Men som mamma sa, så hittar jag inte skor som jag kan gå i och tycker om så ofta, så tyckte det var bäst att slå till. :) Mamma köpte 4 par. Köpte mig en klänning, mascara och internet. Hittade även 3 st böcker på rean. En om virkning, en i serien minikonst-böcker, som jag inte hade, om Michelangelo och en bok med foton av människor från hela världen.

Har ätit god mat som alltid, pappa är en duktig kock! Sen fixade jag efterrätt - choklad (70%)+cocosmjölk=kallt blir en bra glassform och med annanas rullad i cocos till det. Mums! Tittade på melodifestivalen och vi var överens om att det var rätt låtar som gick vidare (Agnes och operasångerskan som jag glömt vad hon heter). :) Det var glada miner och skratt hemma, härligt!

Kempes, en vän till mig i Senegal, ringde idag och pratade. Han ville förhöra sig om att jag mådde bra. Jag undrar om mina vänner där har en känsla av när de ska pricka in att ringa, för det är alltid då jag mest behöver dom. :)

Nu är jag trött efter en lång dag, men kan inte låta bli att tänka på de jag älskar. Tanken flyger snabbt till mannen jag var på väg att förlova mig med... Saknar honom väldigt mycket!

Låt inte mörkret härska, låt ljuset tränga in och sätta sin prägel på ansiktet!

Rädsla och hjälplöshet

Den som bränt sig, skyr elden.
Metaforer är jag bra på.
Är stor, men känner mig otroligt liten.
Ledig, men utan ork.
Trött, men ingen ro till sömn.
Önskar någon som slöt sina armar runt mig, vyssade mig till ro.
Någon som kunde stötta mig.
Samtidigt för rädd och för osäker för att ge någon den rollen.

Tänker på dikten jag skrev som tidig tonåring;

Livet leker, hoppar och far,
både hit och dit,
inget jag kan hjälpa.
Jag får mina ryck,
dagarna går, veckor och år,
allt går så snabbt,
plötsligt är man död.
Livet leker för stora och små,
ingenting man rår för allt sker ändå,
men ta vara medan man finns och sitt liv man har,
man äger bara det,
ta vara på dina dar.

Ta hand om er!

Inre bilder av mitt kära Senegal.

Jag började teckna i början av min sportlovs vecka. Här kommer en bild av detta. :) Finns säkert vissa som kan känna igen en del.

Ögonblick ur en sportlovsvecka.

Stugsittaren har återvänt.
Sitter i en av fåtöljerna hemma hos mina föräldrar, efter att ha sovit länge. Vaknade iofs redan vid 6.30 i morse och gick in till min bror för att ruska om honom, när han inte hade planerat att stänga av väckarklockan som ringde intill honom. Sen gick jag och lade mig igen och sov enda till kl. var 11. Då vaknade jag av att jag drömt att jag inte fick åka med till Senegal, hur lärarna vid Växjö universitet förberedde sig och jag inte fick följa med. Inte så konstigt, det är ju så det kommer bli till hösten... *avundsjukan hugger till* Nu sitter jag iaf här och det är helt tyst och stilla runtomkring. Inte ens ekorren synes springa runt i tallarna. Rofullt!

Utflykt och umgänge.
Igår fick jag ett "frikort" av min pappa. Det är ett kort som han och mamma får när de skickat in sina tågbiljetter, när tåget varit försenat till/från jobbet. Det händer ganska ofta, så vi har alltid något sådant kort hemma, vilket är väldigt bra när jag kommer hem. :) Jag hade pratat med mormor och morfar om att komma till dom under förmiddagen, så kl 9.23 åkte jag med tåget söderut. Morfar stod och väntade på mig och vi åkte hem till dom för att äta varsin minisemla. Min mormor är den bästa på att baka (brukar göra en koppling till hennes uppväxt i ett kondis/bageri). Sen blev det en del prat om allt från finanskris, till boktips. Mormor hade sett två program på UR om två olika kvinnor som hade levt vardera 4 veckor (tror jag) i Malaysia och Etiopien. Enligt mormor var Malaysia ett himmelrike och hon var väldigt glad för att jag inte hamnat i Etiopien. Efter en god lunch, åkte jag med tåget till Malmö och där träffade jag min vän Lena. Tillsammans irrade vi oss fram till ett fik som jag brukade gå till som liten. Vi pratade på och gick sedan tillbaka till centralen, efter 2.5 h åkte jag norrut igen. Det var väldigt mysigt att träffa henne!! Kändes dock väldigt konstigt att hon nu bor i Malmö, jag i Stockholm och vi har båda börjat jobba. Mycket märkligt!

Arbete åt folket (eller iaf till mig).

Ska idag ta tag i allt som måste göras. Ska skriva olika diskussionspunkter och rollspelspunkter. Ska även leta fram pappas skivor med klassisk musik. Allt detta inför kulturdagarna nästa vecka. Men jag är fortfarande orolig för filmen, verkar inte hitta den någonstans! Tänk om allt bara punkteras...måste nog tänka ut en reservplan! Tyvärr, för "The Wave" är klockren! Jag måste också skriva i min Vittrabok om hur jag utvecklas osv. Ska ha samtal med rektorn efter lovet.

Dags att sätta igång!

Sportlov

Hejsan!

Tack för era uppmuntrande ord! =) Jag är väldigt glad över att ha mitt goa arbetslag, som är otroligt förstående till vilka det är jag har att tampas med. Fördelen med att arbeta som jag/vi gör, är att vi har alla barn och alla barn är allas barn. :)

I fredags utsåg vi periodens elev, en från varje ansvarsgrupp (4st). Vi pedagoger uppträdde på scenen med afrikansk dans, vilket gjorde så att alla elever skrattade hjärtligt. :) Alla elever utom tre deltog, från min ansvarsgrupp, då de inte hade skött sig och därför fick sitta kvar i ansvarsrummet och prata med en av pedagogerna om vad de hade gjort. När jag kom upp igen, så fick jag ett skriftligt förlåt från dessa tre. Under tiden hade rektorn ett samtal med min ansvarsgrupp angående deras beteende.

Efter dagens olika arbetsuppgifter, åkte vi stressade iväg till ett litet spa och fick där koppla av med bubbelpool, massage, bastu och efteråt åt vi i arbetslaget en tre rätters middag. Kvällen var väldigt trevlig och gav tillfälle att prata annat än skola/arbete. :) Underbart slut på en vecka och en början på ett lov.

Idag har jag sportlov, men har ändå tagit mig till jobbet för att försöka jobba undan en del som inte blivit gjort. Har även sorterat mitt berg av papper, vilket kändes behövligt. :)

Men nu ska jag åka hem, via centrum, för att försöka fixa internet hemma och köpa mat.
Ha en trevlig vecka!
Kramar!

Det krävs en ängels tålamod!

Hej!

Idag är fredagen den 13de och jag har försökt tänka bort min skrockfullhet (mormor brukar alltid säga att det är en bra dag, eftersom hon föddes på fredagen den 13de...). Men idag har verkligen besannat det tråkiga med siffran 13. Min ansvarsgrupp drev mig till tårar, vilket gjorde att jag innan jag brast, hämtade Ludde från rummet intill och bad honom ta över. "Jag fixar inte den här gruppen mer...", klämde jag fram. Han är otrolig!! Medan jag gick in och satte mig vid skrivbordet och grät, så skällde han ut dom allihop och fick dom sedan att sitta och läsa tyst. Jag gick in efter en stund, då jag kände mig dålig som hade lämnat över allt till Ludde. Men jag sa inte så många ord innan rasten (ca 40min)...de skämdes, tack och lov!

Men hela juniorlaget är flängt...helt otroligt! Det är som ett zoo!! Så i helgen blir det för oss pedagoger att fundera över vad det är som hänt med alla våra 90 barn.

Trevlig helg! Nu ska jag larma byggnaden och gå springa till bussen.

24 år och med en månads lärartjänsts erfarenhet!

Tack så mycket för alla gratulationer under min födelsedag igår!

Mina elever var roliga, iaf under förmiddagen. Då hade vi roligt, körde en lek som heter "flörtleken" och efter rasten kom de och hämtade mig i pedagogrummet, medan de sa till mig att jag inte fick titta. De hade "klottrat" ner alla tavlor i de fyra ansvarsrummen med "Grattis Amanda". Det var väldigt sött, dock försvann två av fyra pennor från mig då... Men det var väldigt snällt tänkt! =) Efter rasten bjöd jag dom på fika, i form av fruktsallad och chokladmuffins (där jag hade skrivit J3, med glasyr, vilket är namnet på klassen). Det var väldigt populärt och det var så roligt!

Efter lunch var jag dock otroligt arg och besviken, vilket gjorde att jag sa till dom att det aldrig mer skulle bli något roligt i form av lekar och fika, förrän de kunde visa att de är en grupp. Jag sa högt att jag inte hade varit så arg på flera år, vilket resulterade i att en av mina ansvarselever sa ledsamt "Oj vilken tråkig födelsedag du måste ha, om du inte varit så arg på flera år". Nu undrar ni säkert vad som gjorde mig så arg... I och med att snön förmerades och snöbollskrigen var ett faktum, blev flera skadade av isbollar. De sprang inomhus och skrek, hojtade och var otroligt respektlösa.

När jag var stressad, för att jag skulle hinna till flyget, gick jag förbi estetsalen och såg den andra estetpedagogen (för seniorlaget) hålla på att städa och lägga in sina saker som hon beställt. Hon frågade mig om de teckningar som legat framme var "mina" och hon berättade att hon lagt dom i förrådet. Då sa jag att allt som låg framme på hyllan var "mina" saker och då kläcker hon ur sig i oberörd ton "Det trodde jag var skräp, det har jag slängt". Jag blev helt chockad och släppte min väska för att gå fram och rädda det jag kunde ur papperskorgen. Då sa hon "Jag vet inte om det var allt, eller om jag slängde något någon annanstans. Du får förklara för eleverna, säga att det var mitt fel och att jag trodde det var skräp". Hur tänker man?! Jag skulle ALDRIG kunna säga till mina elever att hon trodde det de gjort var skräp! Hon var verkligen taskig, mot både mig och mitt arbete och mot eleverna! Fruktansvärt! Detta kommer jag ta upp på mötet på måndag. Sen hade hon bestämt att ingen skulle få gå in i förråden, mer än vi. Hade jag haft tid att ta en diskussion hade jag gett mig in i den med frågan "Är det DIN, VÅR eller ELEVERNAS sal?!" Hon har tydligen inte förstått vad det är vi ska göra där. Jag har innan haft en positiv bild av henne, men hon sjönk totalt igår!

Droppen av allt var när jag skulle sätta mig för att vänta på Upptåget till Arlanda, går min klänning sönder i axelbandet... Då var jag så trött!

Christine hjälpte mig ur stressen, genom att checka in mig över nätet. Hon är helt klart min räddare i nöden!!

Det var skönt när jag väl kom hem, hade beklagat mig lite och sen fick mina kramar och presenter. SÅ fina presenter!! Det allra bästa, var tavlan som jag fick av pappa. Det är en akvarell som föreställer "Lunchrast hos barberaren i Gambia", vilket även står där. Klockren!

Ha en fortsatt trevlig helg!

Äntligen bosatt i Sthlm

Hej!

Har i helgen flyttat upp alla mina saker till Sthlm. Det tog på krafterna att flytta (i Gbg bodde jag på tredje våningen, utan hiss och fick därför "springa" i trappan ett antal gånger, för att få med allt, tog ca 4h) under lördagen. Kom fram sent, men kunde under ca 30 min få av allt från släpet och in i lägenheten. Blev mest att bara få upp sängen, soffan och matbordet, för att kunna äta och sen sova. Igår kunde jag packa upp och göra mig lite mer hemmastad i min lägenhet - en etta på 34kvm.

Idag har det gått bra, men var väldigt trött på slutet och glömde helt bort att ta mina elever i hand och säga hejdå. Har den här veckan infört en "hålla tyst och få fika" i min grupp. Om de i min grupp inte pratar rakt ut och stör, så jag behöver säga till dom mer än fem gånger under veckan, så bjuder jag dom på fika på fredag. Märktes en skillnad idag. :)

Har nu skrivit lite på utredningar/åtgärdsprogram.
Nu ska jag dra hem!